HOUSE STUDIES: CONSIDERED THINGS
Paul West och Michelle Bower-West är grundarna av Considered Things, ett designhus och levande galleri i East London. Deras hem – ett georgianskt townhouse från 1717, en byggnad som en gång räddades från rivning – är både platsen där de bor och där många av deras idéer tar form. LAYERED besökte Paul och Michelle för att fotografera den nya Barley-kollektionen och samtala om lager på lager, berättande och hur man skapar hem som känns genuint levda.
"Vi dras till det avskalade och återhållsamma – föremål fria från överflöd, skapade med omsorg och tydlig intention. Design utformad för att levas med, användas och uppskattas varje dag."
Berätta om huset. Vad var det som fick er att falla för det?
Paul: Det var det äldsta huset som låg ute på marknaden just då, och så fort vi klev in kändes det nästan magiskt. Huset byggdes 1717 och räddades från rivning av den ideella organisationen Spitalfields Trust på 1990-talet. Proportionerna, panelerna, alla detaljer var olikt allt annat vi hade sett.
Michelle: Det var en mörk och regnig dag, men så fort vi stängde dörren bakom oss infann sig en känsla av lugn och trygghet. I början hade vi bara en matta, en stol och högtalare. Men vi kände ändå tidigt att detta var vårt hem.
Vad är det första ni tänker på när ni skapar känslan i ett rum?
Paul: Vi föreställer oss de vardagliga stunder som kommer att utspela sig där. I ett så här gammalt hus handlar det om att ta vara på det som redan finns, snarare än att förändra för förändrandets skull.
Hur inspirerar era resor det ni tar med er hem?
Paul: Nästan varje plats vi besöker lämnar avtryck. På senare tid har det varit Japan, Belgien, Frankrike och Italien – platser som har format vårt sätt att se på konst, design, hantverk och vardagens ritualer.
Vi dras till enkelhet, återhållsamhet och tidlöshet – föremål som inte är överdekorerade, utan skapade med omsorg, eftertanke och känsla. Saker som är gjorda för att användas, leva med och uppskattas, varje dag.
Platser som Kettle's Yard i Cambridge och Kawai Kanjiros hus i Kyoto har haft särskilt stor betydelse för oss. De visar hur ett hem kan vara mer än en samling vackra föremål – det kan också förmedla ett annat sätt att leva.
Vi tar nästan alltid med oss något hem från våra resor – keramik, textilier, redskap, böcker eller mindre föremål som bär med sig minnet av en plats. Oftast bara så mycket som ryms i vårt handbagage.
Vilket föremål i ert hem bär på den mest speciella historien?
Michelle: En bronsskulptur som vi hittade under vår smekmånad, i ett litet galleri i utkanten av Tokyo. Den är skapad av en japansk skulptör som utbildade sig hos Rodin i Europa. Vi drogs till den direkt, men gick ändå ut på en promenad för att fundera. När vi kom tillbaka visste vi att den skulle följa med oss hem. Det kändes nästan märkligt att ta den tillbaka till Europa – den hade ju en gång lämnat kontinenten för Japan. Men så fort den fick sin plats här hemma kändes det som om den alltid hade hört hemma här.
Ni har nyligen börjat formge egna föremål, bland annat lampor. Berätta om processen.
Paul: Ofta börjar det med ett behov – vi letar efter något, men hittar aldrig riktigt det vi söker. På senare tid har vi gjort lampor av antika syltkrukor, där det praktiska får samspela med det vackra. För oss ska den vara lika tilltalande när lampan är släckt som när den är tänd. Design är inte till för att stå på en piedestal – den är till för att användas och uppskattas, varje dag.
Michelle: Föremålen måste vara praktiska, men de ska också skänka glädje.
Vad betyder "layering" (lager-på-lager) för er?
Paul: Vi bor i ett hus som är över 300 år gammalt, men vi har aldrig försökt återskapa ett hem från den tiden. Här finns föremål från alla möjliga epoker, och ändå känns allt sammanhängande eftersom det alltid finns en koppling mellan sakerna – träslagen, formerna, detaljerna. Ett bord från 1950-talet kan lika gärna samspela med en georgiansk stol. Och ingenting är någonsin statiskt; vi flyttar runt saker efter årstiderna och i takt med att livet förändras.
Michelle: För mig handlar layering lika mycket om ett föremåls historia och berättelsen bakom det. När någon lägger märke till något och man får berätta dess historia, då skapas också ett nytt lager – en djupare känsla av förbindelse.
Vad betyder "hem" för er?
Michelle: En trygg plats – den du börjar dagen i och den du alltid återvänder till. Något levande och föränderligt.
Paul: En samling av berättelser, idéer och ögonblick som tillsammans formar det liv vi faktiskt lever.
